Julhelgens mat

Lämna en kommentar

januari 3, 2013 av vanligaveganen

Vi spenderade jul- och nyårshelgen på fyra olika platser, och som vegan blir det en himla massa kånkande på mat från ställe till ställe. Men det var det värt, och lite tur har jag haft också. De äldre kvinnorna i släkten (mödrar, svärmödrar) har lärt sig att tänka på mitt sätt, och hittar numera på egna rätter som de testar. Det är tyvärr inte alla som bryr sig, så det har varit en tråkig måltidsupplevelse bland alla de trevliga. Men jag är bara lite syrlig såhär i efterhand. Mer om det sedan.

När jag åkte hemifrån hade jag kylväskan packad med godsaker: Julsk*nka utan rumpa, Prinsesskorv, Göttbullar, Pepperöni, Snällkorv, Mild Chörizo och Cheezly Ädelostsmak från Astrid och Aporna, ost från Vegusto, min egna Glasmästargrönt, Sour Supreme, Feine Sandwichpastete Naturell från Veggie Street, lussekatter, och så säkert en massa andra saker som jag har glömt nu. Grönsakerna såg jag till att de äldre kvinnorna hade hemma (en förklaring – jag kallar dem för de äldre kvinnorna därför att det finns yngre kvinnor i släkten som inte har någon koll alls, och dessa skall icke förväxlas).

Te och lussekatter

På julafton tillagade jag Julsk*nkan från A&A och lagade en savoygratäng (som ursprungligen kommer från ett recept på en kålpudding som jag hittade på veganmage.se för några år sedan, vilken jag sedermera har modifierat). Till lunch åt vi rårakor med tångkaviar, Sour Supreme och rödlök, och till middagen efter Kalle Anka stekte vi på Göttbullar och Prinsesskorv, och ställde fram Glasmästargrönt (Glasmästarsill utan sill), savoygratängen, en kålrotspudding, en stor sallad, senap och potatis. Det blev ett rikt julbord, och vi konstaterade att även om den riktiga julskinkan trängde sig in mellan uppläggningsfaten var majoriteten av alla rätter vegetariska.

På juldagen bar det av till en annan del av släkten, där min glädje över det lyckade julbordet på julafton tyvärr solkades. Jag fick direkt veta var frukten fanns, vilket jag just då bara tyckte var trevligt – alla som vill ha frukt får ta frukt – men när det drog ihop sig till middag blev jag hänvisad till fruktfatet igen. ”Här har du frukt, för det är det som finns till dig.” ”Finns det ingenting vegetariskt?” Nej, han skakade på huvudet.

Varför tog jag inte med mig min kylväska dit då, kan man ju undra? Ja, det är lite invecklat. Det här är inte första gången och jag anade förstås att det skulle bli likadant den här gången, men istället för att vara alla till lags och ordna så att jag garanterat hade något att äta (vilket jag kanske borde ha gjort eftersom jag är en så vänlig vegan) ville jag få till ett utropstecken. *Sura veganen-varning* Jag tycker inte att det är ok att bli hembjuden till någon och bara bli erbjuden kex och frukt när andra ska äta skinka, julkorv, prinskorv och köttbullar till middag. Det är grönsaker det handlar om, inte kvantmekanik. Om man tycker att det är omöjligt att hitta på något eller omöjligt att hinna med något – vilket jag helt och hållet respekterar – kan man prata med mig och antingen fråga om jag har några tips eller om jag kan ta med mig mat. På julaftonskvällen hade det pratats om mat (dock inte direkt med mig) och då sa man att det inte behövdes något, de hade så det räckte. Men eftersom jag hade mina aningar bestämde jag mig för vilken väg jag skulle ta om situationen uppstod. Det hör nämligen till saken att jag är laktosintolerant, och det var väldigt många år sedan jag kom på det och ställde om min kost, men jag kan inte minnas att det någonsin har införskaffats något mjölkfritt till mig i det hushållet (och det är nära släkt vi pratar om).

Så till mitt utropstecken. Jag var förvånad och sa att jag hade kunnat ta med mat. Sparkarna plockades fram och det susades iväg och hämtades några små burkar med tillbehör från gårdagen – riven morot, rödkålssallad och en jättegod grönkålspesto med nötter och russin, alltihop från en farmor. Jag blev jättenöjd. Jag fick en färgglad tallrik och nykokt potatis med senap. Och så hade den äldre kvinnan tagit med sig kålrotspudding från julafton som vi värmde på. Min tallrik såg jättelyxig ut.

Jag tycker illa om att vara syrlig, och jag tycker definitivt inte om att tänka illa och prata illa om vänner och släkt och publicera kängor på nätet, men ett litet utropstecken tycker jag att man kan tillåta sig – om inte för min skull så för djurens skull. Nu är det ju tydligt vad jag håller på med. Man kan inte bara vara tyst och foglig jämt. Man ska inte vara det.

På annandagen åkte vi vidare till andra sidan av släkten, och där finns det en annan äldre kvinna som också är fantastiskt påhittig och hjälpsam. Till middag den kvällen åt vi ”skavgryta”. Det jag åt var långt ifrån en gryta med skav, men den kommer alltid kallas så, även när alla har blivit vegetarianer och ingen längre kan tänka sig att äta skav… eller då kanske vi försöker hitta på något nytt att kalla den. Rätten är förstås baserad på renskavsgryta med grädde och kantareller, och det var just vad de andra åt. Vi har modifierat den och har Bitar typ kyckling från Veggo istället för renskav, och havregrädde istället för vanlig grädde. Till det serveras ris. Supergott!

I mellandagarna blev det en traditionell korvgrillning i skogen. Den första julen som jag åt veganskt var det ingen hit. Varma bananer i all ära, men man kan inte äta dem i bröd med senap och ketchup. I år blev det Astrid och Apornas Snällkorv och Mild Chörizo. Perfekt!

Korvgrillning 2b

Slutligen var det nyår. Vi fick en nyårsmeny utskriven på fint papper, som den äldre kvinnan från julafton gav oss med ett stolt leende. Vi var nämligen tillbaka på den plats där vi började (pga av allt resande i mellandagarna räknar jag det dock som den fjärde platsen).

Chestnuts roasting i en varmluftsugn...

Chestnuts roasting i en varmluftsugn…

På eftermiddagen rostade vi kastanjer. Det var första gången och åsikterna var spridda – ”Jag har snart ätit upp mina!” och ”Jag mår illa!”.
Det blev tångromstoast med Sour Supreme och rödlök som första förrätt, sparrissoppa med vitlöksbaguette till andra förrätt, risotto med vildsvamp från området till varmrätt och till dessert gjorde jag smultronsorbet av smultron som plockats på tomten under två år. Den fick rullade flarn som extra piff. Helt fantastiskt gott! Tyvärr var smaklökarna lite bedövade när vi kom till sorbeten, så den hade nog varit ännu godare för en nykter, men det var ju nyår och de säger ju att man ska dricka den fina champagnen först.

Smultronsorbet

De recept som är mina tänker jag dela med mig av så småningom, så håll utkik.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Instagram

Oatly havredryck i mitt te. Alltid perfekt! @oatlyab #havredryck #vadveganerdricker #vegan #nobadness #oatly
%d bloggare gillar detta: