Varför?

Lämna en kommentar

oktober 29, 2012 av vanligaveganen

Den frågan hänger nästan alltid i luften när folk får veta att jag är vegan. De vet kanske varför, de känner det kanske själva, men ingen frågar mig. Jag vet att frågan hänger där men jag får inte tillfälle att svara och förklara, eller försvara kanske man ska säga för det leder ofta till en obekväm diskussion där jag underligt nog inte inkluderas. Jag blir en slags katalysator, men ingen vänder sig direkt till mig.

Men det är visserligen inte alltid så. Visst känner jag några som glatt accepterar och respekterar mig och min ståndpunkt (och sedan fortsätter äta obekymrat). Då hänger inte frågan alls i luften, men istället för att känna mig lugn och trygg över att inte bli ifrågasatt känner jag istället att jag vill braka in i samtalet och berätta, för jag har ändå ett uppdämt behov av att berätta för dem, att svara på frågan varför även om frågan inte ställs. ”Jaha, du äter alltså inget kött? Inte mjölk och sånt heller? Ok. Oj, inte ägg heller? Jaja.” Men inget varför. Allting annat än ett varför.

Folk tycker om att skämta.
”Men du biter ju på naglarna, då är du ju inte vegan.” Nej, då är jag kannibal.

Och att hårdra.
”Ska du vara vegan resten av livet?”
”Ja.”
”Tror du på det själv?”
”Ja, det är inte särskilt svårt. Jag skulle däremot ha svårt att gå tillbaka till att äta kött.”
”Jaha.”
”Det är bara i sådana här situationer som det är svårt.”
Tystnad.

De har förlegade fördomar.
”Vegansoppan har min svägerska gjort!” Inte linssoppa, inte grönsakssoppa, utan vegansoppa.
”Jasså, är du vegan?” frågar en kvinna artigt.
”Ja.”
”Är du militant?”
”Nej.”
”Nä, de kanske finns i Umeå”, fortsätter den trevliga kvinnan.
”Jag vet inte. Jag vet inte om jag skulle känna igen en om jag såg en”, säger jag och rycker på axlarna och ler.
Som om veganer är främlingar, på gränsen till djur själva, uppenbarligen inte sådana som sitter här vid dopfikat och konverserar i finkläder. Men det är ändå jag som har gjort ”vegansoppa” så något lurt är det. Det lite konstiga med den plats där vi är i tiden, för jag tror inte att det kommer att vara för evigt, är att om min svåger hade sagt ”den vegetariska soppan” hade den vänliga kvinnan tyckt att det var väldigt trevligt att det fanns ett alternativ till de som inte vill äta köttsoppan. Inget mer med det. Men bort med ägg och mjölk, så oj då blir det något helt annat.

Och de rycker på axlarna.
”Ja, men alla kan inte bli vegetarianer”, eller ”Jo visst, det är hemskt, men…” eller ”Såhär har vi ju alltid gjort”, och så tittar de på mig som om jag överdriver. ”Så himla farligt är det väl inte, eller ja, vi förstår ju att du tycker det, men så himla farligt kan det ju faktiskt inte vara.”

De tycker något om mig, som de inte vågar säga till mig. Det är något nytt med mig. De vet inte riktigt var de har mig sen jag klev över den där gränsen. Kommer hon att kasta ur sig anklagelser? Tycker hon illa om mig nu? Kommer hon bli obehaglig? Vad vet hon som inte jag vet?
Det här gissar jag förstås bara, för jag kan ju inte alls veta vad de tror om mig, bara att de gör det.

Och de tycker något om djuren, men de vill inte säga det högt. De vill knappt ens tänka tanken själva. Vilket förstås är hela grejen.

De säger ”dom”. Precis som jag säger ”dom” om ”dom”. Jag tillhör numera en främmande grupp. Den där extrema gruppen. Dom där som överdriver. Dom där som håller på med man-vet-inte-vad.
Och jag kallar dom för dom för att de tyvärr har blivit det för mig nu. Jag tycker att jag är precis som de och att de borde vara precis som jag, och att vi alla borde vara överens om det vi borde veta. Alla vet att jorden är rund. Alla vet att barn inte kommer med storken. Alla har ett hum om vad som är godhet och vad som är ondska. Alla vet att Hitler hade fel. Alla vet att Malcolm X och Martin Luther King och Ghandi hade väldigt bra idéer. Alla vet att här äter vi inte hundar eller katter (det gör dom i Kina). De flesta vet att jorden har det kämpigt. De flesta vet att man borde sopsortera. De flesta tänker att man borde köpa miljövänlig bil och ekologiskt och frigående. Men det finns mycket mer vi borde veta, eller i alla fall vara överens om att vi borde veta, och vara överens om att vi behöver ta ansvar för.

Så fråga mig varför. Du kommer snart att veta att jag är en vänlig vegan. Jag kanske precis verkade lite arg, men jag är vänlig. Vi är vänliga.

”Vegansoppa”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Instagram

Oatly havredryck i mitt te. Alltid perfekt! @oatlyab #havredryck #vadveganerdricker #vegan #nobadness #oatly
%d bloggare gillar detta: